Han var en målvaktstalang på uppgång och spelade storartat i Hockeyettan, men efter en enveten höftskada och över ett år av rehab kan karriären vara över för Henrik Hjerpe.
– Just nu känner jag mig ganska klar med hockeyn, säger 22-åringen.
Han gjorde ordentligt avtryck i Leksands juniorverksamhet och hann med imponerande insatser i Lindlöven och Västervik (som dock båda förkortades av skador) i Hockeyettan, men i mitten av Allettan 2016 tvingades Henrik Hjerpe kliva åt sidan med ihållande höftsmärtor och har inte kommit tillbaka på isen sedan dess.
Istället för att lägga sig på operationsbordet försökte sig den unge målvakten på en metod med specialträning för att få bukt med förslitningsskadan i höften.
– Jag försökte rehabba, men det har inte gett riktigt vad jag velat. Det tog inte bort artrosen som jag har i höften. Jag blev starkare och smidigare, men det tog inte bort att det gjorde ont, berättar han.
– Nu har jag testat rehab i ett år och lagt ner mycket energi på det. Jag har kört kanske två timmar om dagen och fokuserat på att det ska vara kvalitet, jag försökte allt jag kunde. Då finns det andra alternativet och det är operation, vilket jag väntar på nu. Vi ska nog få till det om en månad ungefär.
Efter operationen är konvalescenstiden minst sex månader vilket innebär att Hjerpe kommer vara borta i närmare två år innan det över huvud taget kan vara möjligt att vakta en målbur igen.
– Det innebär att jag kommer vara borta i två år från min satsning och det är väldigt lång tid att missa i min ålder. Jag hamnar efter dem som jag konkurrerade med, det blir en lång väg tillbaka. Just nu känner jag mig ganska klar med hockeyn.
Ångrar du att du satsade på specialträningen istället för operation från första början?
– Jag ångrar det inte, jag gjorde det som jag ville och kände att jag ville försöka den naturliga vägen. Det var ett bra beslut, jag försökte i alla fall.
– Det känns ändå bra trots att jag strulat med detta i ett och ett halvt år.
Plugga i Stockholm
Men inget ont som inte för något gott med sig. Den ofrivilliga frånvaron från sporten som upptagit i stort sett hela hans liv har ändå fått honom att ompröva sin syn på tillvaron.
– Jag har elitsatsat på hockeyn sedan väldigt låg ålder, sedan 13-14 nånting har jag varit helt insnöad. Jag började med mental träning vid 15 års ålder och har trott att hockeyn är allt för mig. Nu har jag ju inte haft något annat val och fått chansen att kika på andra saker i livet och insett att det finns annat.
Framtiden kan därför mycket väl innebära en civil yrkesbana. 22-åringen har sökt in på en naprapatutbildning i Stockholm och väntar antagningsbesked i mitten av juni.
– Jag har haft tid att fundera på vad för andra saker som intresserar mig i livet och det ständigt återkommande är att jag tycker det är skitkul med fysik och träning. Tanken i förlängningen är att kunna komma in som naprapat i ett hockeylag och fortsatt kunna vara inblandad i hockeykarusellen.
För ja, vyerna må ha vidgats och frånvaron från sporten blivit lång, men målvakten brinner fortfarande för hockey.
– Jag stänger inte dörren helt och hållet, känns det bra och jag har tiden i framtiden då kör jag. Hockey är fortfarande skitkul.
Facebook
Twitter
RSS