Långsamt på väg tillbaka efter hjärnskakningen

 Långsamt på väg tillbaka efter hjärnskakningen

Det har varit en tung vinter för Lindlövens försvarare Rasmus Rundgren som sedan början av november kämpat med sviterna efter en hjärnskakning. Men äntligen börjar det närma sig en comeback.
– Det har varit en långsam process, jag har fokuserat på att inte ha för bråttom, berättar backen.

Den skicklige backen spelade bara sju matcher säsongen 14/15 efter att en otäck smäll mot huvudet i en derbymatch mot Kumla spolierat alla planer på fortsatt fel. Fjolårssäsongen blev en framgång, men i höstas var det dags igen. Den 6 november, i ett derby mot Köping, åkte Rundgren på en ny kraftig hjärnskakning och har varit borta sedan dess.

– Det kändes inte bra i situationen, men då trodde jag inte att det skulle ta så här lång tid, funderar försvararen.

– Det kändes ändå ganska bra i början, men efter det fick jag ett tungt bakslag och mådde ganska dåligt. Då valde jag att för en tid helt lägga bort hockeyn och fokusera på jobbet.

Det var aldrig någon press att du skulle komma tillbaka så fort som möjligt?
– I början var det kanske lite stress att jag skulle komma tillbaka, vi hade lite tunt med backar och tränarna blev stressade av det. Men vi satte oss ner och pratade om det och sade att för allas skull är det bättre att vi tar bort stressmomentet i att behöva komma tillbaka så snabbt som möjligt.

– Det har varit en långsam process, jag har fokuserat på att inte ha för bråttom. Jag tror det har varit bra att ha ett jobb att gå till och fokusera på. Jag tror jag har börjat må bättre tidigare den här gången i och med att jag haft ett syfte med privatlivet. Förra gången jag var borta med hjärnskakning jobbade jag inte. Jag har fått jättebra hjälp av en läkare som berättat väldigt mycket om hur man kan underlätta det psykiska.

Omvärderar man hockeyn efter sådana här smällar och funderar på om det är värt att fortsätta?
– I början när man mår dåligt är känslan att man aldrig vill utsätta sig själv för det igen. Jag har åkt på två ganska tuffa hjärnskakningar på ett och ett halvt, två år och börjar man fundera kan man ju räkna ut vad oddsen är på att man inte ska åka på någon mer hjärnskakning om man spelar tills man är bortåt 35. Klart att man har det i bakhuvudet. Men samtidigt känner jag att jag inte är redo att ge upp än.

– Det är klart att man blir lite orolig, jag försöker ha i huvudet att det är bättre att det får ta lite tid och att jag kan fortsätta spela.

 

På väg tillbaka
Nu, efter drygt två månaders frånvaro, närmar det sig dock en comeback. Rundgren började gå på is igen för en dryg vecka sedan och den här veckan har han kunnat börja gå lite tuffare.

– Nu har jag mått ganska bra i en månad. För två och en halv, tre veckor sedan började jag trappa upp det igen. Sedan jag började gå på is igen har jag inte haft några problem, jag är i stort sett återställd.

– Igår var första gången jag var med och tränade med vanlig tröja, men de i laget vet ju att de inte kan mosa på hur som helst. Jag tar det försiktigt.

När kan det bli tal om att spela matcher igen?
– Vi har pratat om söndag mot Mariestad, men jag tar det dag för dag och en träning i taget. Jag räknar med att spela mer den här säsongen.

Mikael Mjörnberg

Journalist, skribent, proffstyckare

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *